På jobbet igår gled vi flertalet gånger in på ämnet "fritidsaktiviteter"...

Vad man ska hitta på för att hitta SIN ultimata fritid man trivs med och som kan ge en meningsfull vardag trots att man MINST 5 dagar i veckan jobbar så mycket man bara kan!

 

Det är nog jätteviktigt för det allmänna välmåendet, att man värdesätter och använder sina lediga dagar till att göra något man verkligen tycker om och som samtidigt ger kroppen vad den ska ha...

 

Som yberslapp soffpotatis (jag),  så är det nog extra viktigt att man hittar något som rycker upp en ur soffan och strippar av pyjamasen...Något man får anstränga sig lite för att få igång!

Visst...jag knallar jättemycket med Zack och får rört på benen i en ganska stor daglig dos...men det e ju "same old, same old" hela tiden....inte likvärdigt med en såndär aktivitet man BARA gör för att det e kul!

Missförstå mig rätt...jag älskar mina Zack-walkabouts....och att umgås med min hund e minsann inte fyskam, men det e nåt man helt enkelt gör lika naturligt som att ta en dusch, laga middag och bädda sängen...och även om jag INTE gillat det (vilket ju e en jättebonus att jag faktiskt gör), så måste det ju göras iaf...

 

Nä...här pratar jag om nåt som ligger UTANPÅ de dagliga doings man e van vid...nåt man med ett pirr i magen ser fram emot att få göra...

 

...vilket okontrollerat för mig in på en syssla jag brann för i yngre år....

 

RIDA!

 

Jag vill börja rida igen!!

 

Inte strukturerat och planlagt i nån paddock eller manege...utan jag vill nån gång i veckan få kliva upp på hästryggen och klaffsa ut i skogen!

 

Eftersom jag inte suttit på hästryggen på dryga 20 år, så är ju det ultmata önskemålet en snäll, lugn och väldigt sansad fåle...en häst jag tryggt kan kliva upp på, utan att det hela känns som en tuff utmaning med livet som insats... :)

 

 

 

 Får nog fila vidare på den här idén....just nu, i skrivandets stund...förankrad i en stabil skrivbordsstol, iklädd den berömda pyjamasen...så känns det hela som en väldigt lockande tanke...å framför mig ser jag en ridtur i lummig skogsgrönska med kvittrande bofinkssång i öronen, lukten av häst i näsan och en ljum vårbris fläktande i mitt hår...

 

 Verkligheten kanske känns väldigt annorlunda...när man står där med en koloss framför sig som frustar och nervöst trippar...undrande vad sjutton jag flaxar runt benen på den för...Verkligheten kanske skrämmer mig rakt hem och ner i soffan igen...hehe!:)

 

Det e så längesen man grejjade med det här...det e såååå längesen man svingade sig upp i sadeln och fattade tyglarna...det e så enormt längesen man kände sig van och säker på vad man gjorde cirkus 1.60 m ö marken!

Numera ser man det där i ett romantiskt skimmer...kanske att man rent av vilseleder sig själv!

Skulle hur som helst tro, det e något förändrat numera...med en stel kropp, ischias och en såpass kass syn, att man kanske kliver upp på gårdens ko istället för på hästen...

 

Men visst är det väl värt ett försök?

Tanken e som sagt väldigt lockande!:)

 

Får fila vidare på det här...å tills jag kommer fram till huruvida jag skall gå till väga...så fortsätter jag mitt sofflum...med film, filt och/eller en god bok!

 

Ha en härlig Söndag alla!

//MK