Idag är en dag som inte är en bra dag!
Det har varit begravning till en av mammas bästa vänner!
En härlig, go o rar människa man känt i hela sitt liv... Och precis som mamma, fick hon vara med en alldeles för kort tid!

Cancer är fult!

Alla jävla bullshitsjukdomar är fula!

Det var redigt kämpigt att dra på sig begravningsstassen igen! Tungt, påminnande...bara 7 månader sen man gjorde samma ritual.. Å då med mor!
Fruktansvärt att se hennes familj så förtvivlad... Att känna DERAS panikslagna smärta så tydligt.. För att man själv lever med den varje dag!
Usch!!!

Det ÄR fruktansvärt att förlora någon man älskar! En pina, en själslig tortyr... Å rätt ofta frågar jag mig själv vad som är meningen med livet!

Jag tror man ska leva efter devisen "INGA planer"... Inga drömmar om hur det ska va eller hur livet ska bli...

En dag i taget... En stund i taget... Andas, fokusera och försöka hitta de små guldklimparna som dyker upp emellanåt... Å ta skiten för vad det är!
En radda av dagar som avlöser varandra... Inget stort eller fantastiskt... Bara tid!

Så ere tycker iaf jag!

Dagens summering:

Tungt o lessamt! Deja vu som var äckligt påtaglig!
7.7 km motion o mindblasting...
Trött o småhängig..
Men "still kicking"!

//MK

Sitter lojt tillbakalutad i soffan... Känner av en annalkande träningsvärk i benen... Å Zack sover! Dryga 2 mil har vi traskat på ett par dagar o det får väl anses rätt ok?:)

Jag är jojo-bantningen personifierad!
Många gånger har jag förbannat mig själv, när jag låtit kilona äta sig på... Å lika många ggr har jag jobbat bort dem!
Tack o lov, att jag går ner lika lätt som jag går upp!
Skillnaden den här gången mot alla andra är, att jag kör ett sundare race!
Ingen "rigshospitalsdiet", inget LCHF ( som jag tror e rent livsfarligt i långa loppet) o inget annat trams... Utan satsar helt på inkomster o utgifter!

Gör man av med mer än man stoppar in, då GÅR man ner... O bygger muskler samtidigt!

Har apparna "Shapeup" o "Runkeeper" till min hjälp, och det e grymt peppande! Äter kalorisnålt, kolhydratsnålt o fettsnålt... Lagt ett dagsintag GRYMT lågt, men så ere när sommaren kryper inpå!:)

Dagens första promenad slök nästan 450 kalorier, vilket motsvarar en go räksallad MED dressing!:)

Nog briljerat...
Det känns bra, jag mår ok... Å den här gången vill jag förändra både vikt o inställning! Inget mer ätstörande utan nu ska jag lyssna på kroppen!

Promenader förresten...

Vilken helt underbar form av motion!
Inga särskilda kläder behövs... Inga tider att passa... Inte en massa supersnygga tjejer omkring i nyaste träningsmodet som glor på en annans "jagharfött3barnonästanätitihjälmigpåchoklad"-kropp...
Nä, bara jag, min hund... Å så ere med det!:)

Dessutom löser jag massor av problem under tiden!
Allt från ekonomi till framtida önskemål o planer!
Hjärnan får massor av syre, pumpen arbetar taktiskt o snabbt, benen går av sig själv... Zack blir superrastad o jag blir smal!

What a win-win situation!:)

Nu tänker jag satsa hårt!
Ta det som det kommer!
Föra mina listor o noteringar... Å låta det ta den tid det tar!

Å nu SKA det gå!:)

Må väl!

//B

Det hojtas vitt o brett om att alla ska få tycka, tänka, göra, rösta osv, olika och som dom vill!

Det håller jag fullständigt med om!

Vill dra det såpass långt att jag anser att detta ska gälla just "alla"!

Har märkt, inte bara EN gång, utan många... Att det föreligger MÅNGA frågetecken runt just det här! Vad innebär det egentligen?

Att gilla olika, verkar vara ok så länge man gillar SAMMA olika... Så länge det där "olika" ligger inom en politiskt korrekt mall!
För den där respekten som man uppmanas ge åt allt som inte är LIKA, verkar faktiskt inte förekomma särskilt generöst åt de där grupperna/ individerna som följer en annan övertygelse, än den som "Alla gillar olika" har bestämt att alla SKA ha!

Det här behöver inte handla om vare sig politiska inriktningar eller om olika etniciteter... Det kan vara om precis vad som helst!
Så fort nån skiljer sig från den korrekta massan, då brölas det i mängd o massor...då läxas det upp o talas om hur fel vederbörande har....

Ska det anammas "Alla gillar olika" och detta skall respekteras, ja då ska det tamähfan gälla även sånt som majoriteten, eller högst skrikande massa, INTE har godkänt!

Hyckleri är det, när det omhuldas pressfrihet o demokrati... När blotta ORDET demokrati bara gäller somligt och inte somligt... Typ!

Vill spy på alla som genom frenetiska försök att hjärntvätta allt som kommer i deras väg (genom tjat, gap o ett evigt flaxande o upprepande) och som samtidigt, med översittarattityder hallelujah-förklarar innebörden av...
"Allagillarolika"!

Invandrare gillar olika, svenskar gillar olika, sossar gillar olika, moderater likaså... Barn, advokater, uskor, mammor, pappor, sverigedemokrater, asiater, afrikaner, européer, jag, du, vi...

Jag gillar INTE bruna bönor... Men det kanske du gör!

Ska ena gruppen få rida på "olikavågen", så ska det även gälla den andra!

Tycker jag!

På ett ungefär menar jag som så... Att även om man tycker att någon har väldigt fel, så HAR den rätt att få o ska behandlas med samma respekt som de/det man anser vara rätt o riktigt!
I långa loppet erbjuder ju DET, att alla åsikter får ett lika värde... Å då kan man slå sig för bröstet å anse att man respekterar "allagillarolika"!
Kan man inte detta, så tycker jag man ska va tyst!
...... Å därmed har jag sagt mitt!:)
Ha en trevlig kväll!

//MK

Det här med förkylningar...

Att vakna i tidiga ottan, sakta men säkert upptäcka att man e uggen som bara den... Halsen svider, näsan e täppt, nacken värker... Man fryser utan täcke o svettas med täcke... Det e inge kul!

Att sen dessutom behöva ringa o sjukanmäla sig kvart i 7... Till en redan hårt belastad personalenhet... Brrrr!
Det e minsann inget käckt alls!
Man känner sig pinsam o skyldig!
Jag avskyr det!!

Men så ligger det till idag...
Inget att göra nånting åt!
Det värsta e smärtan i nacken... Det där stör mig nåt våldsamt!
Man blir som en krum pinne i hela kroppen!

Nu ska jag använda den här kyliga o blåsiga Söndagen till ingenting alls!
Se på TV... Kanske, äntligen, läsa ut min bok ... ( har enorma fokusproblem ) ...å så ska jag jobba hårt på ett kurerande!

Spännande dag ahead!

//MK

Tänk att va miljonär...
Så mycket man kunde gjort o sett..
Istället för att sitta här
I hundhårsmisär...

Tänk att va biljonär...
Man skulle gett bort massor av klirr o cash...
Till alla man håller kär...
Både här o där...

Tänk att va miljardär...
Man skulle hitta en livsstil, en attityd..
En med skön atmosfär...
Inga räkningar som tär...

Fast...

Inte för å skryta...
Mitt liv jag aldrig skulle vilja byta...
Mot pengar o rikedom av materiella slag...
Ett fett konto är som kedjan... Den rostiga länken gör den starkaste svag..

Mitt i min verklighet av hundhårshögar, obetalda räkningar o allsköns livssvängar...
E jag med det JAG har, snuskigt rik utan några pengar!

Så ere!:)

//MK

Ytterligare en dag lagd till handlingarna!
En dag som slutade med arbetskväll!
Varit lugnt o stillsamt o inga märkvärdigheter alls... Tvärtom... En ganska mysig kväll!

Ibland dyker det upp såna här små guldkorn till arbetsturer!
Allt stämmer...
Man jobbar med någon man trivs med, vilket egentligen är ruskigt viktigt...
Arbetet flyter på..,
Man får en enorm bekräftelse av någon...
En kram, ett igenkännande leende, goa kommentarer ... Härliga skratt.. Osv!
Kort sagt, allt stämmer!

Det e såna här dagar man klockrent känner en mening med det man gör... Man vet man valt rätt!

När man efter skiftets slut, omklädd o på väg hem, vet att man gjort sitt bästa och att det fungerat bra, då är det en härlig känsla i både kropp och knopp!

Att man sen, som en görgo bonus, inte har ett dugg ångest eller motsträviga känslor inför att man alldeles strax ska igång med NÄSTA arbetspass... Det tycker jag talar sitt eget språk!

Man trivs med sitt jobb! :)

Go känsla!:)

Å det man känner för de här gamlingarna... "Sina" tanter o små gubbar... Det man lär sig av dem o den respekt man känner inför deras långa, strävsamma liv och all deras erfarenhet...det e STORT!:)

Happ... Så här lyrisk kan man åxå bli, när det e o har varit soft... Å när man nöjd med dagen på många vis, strax ska krypa ner i sängen för några timmars sömn innan nästa pass tar vid!

Ha en god natt, önskar jag!

// MK

Att få växa upp och bo här, är en ynnest!
Något man ska fundera över ibland, när annat inte känns bra!

Här känner nästan alla varandra... De flestas historia vävs in i ens egen...
Det är trygghet, ro, harmoni och en lugn känsla inombords...
Allt man kan och vet härstammar härifrån... Allt man ärvt och instinkter man har!
Närheten till havet, till den karga naturen... Holmarna och skären som ligger likt ett beskyddande band i havsbandets yttersta.. De som tar de hårdaste och första stötarna av höststormarnas framfart...
Allt här andas "HEMMA" för mig...

Jag skulle aldrig kunna tänka mig att bo någon annanstans... Jag provade en gång... Skulle bo i Småland i 2 år... Var hemma efter 4 månader, som jag mestadels tillbringade hemma hos mor o far!
Det gick helt enkelt inte!
Jag hade lappsjuka proffessionale HELA tiden!

Nä... Jag hör hemma HÄR!
Bland bohusklippor och granit... Bland salta vågor och tång... Med närheten till Skagerack, vars närhet man är påverkad av hela tiden!

Här e jag född... Å här tänker jag stanna!

//MK

Det känns att sommaren e i antåg! Det e ganska ljummet ute, solen skiner... Det luktar hav,tång, tjära o hampetåg överallt...

Första sommaren utan mamms!:(

Minns förra sommaren... Hur man fortfarande på ett näst intill maniskt vis höll fast vid tron o hoppet att allt skulle lösa sig! Hur man envist försökte leva sitt liv så normalt som möjligt... Valde att stänga ute ALLA om och men!
Mamma mådde inte alls bra förra sommarn...
Men hon kämpade på!

Vändningen kom nån gång i Juli...alla planer blev förändrade... Det maniska hoppet bleknade för var dag som gick... Speciellt mammas, tror jag! Hon gav upp lite mer för var dag som gick!

För min del blev det klockrent hur galet man prioriterat saker o ting... Det blev så tydligt hur man BORDE gjort, men i villfarelsen tillåtit sig att blunda för!
Där fanns hon... Min mentor genom livet... Å som genom en fingerknäppning förstog man, att så skulle fallet inte vara så länge till!

En makabert smärtsam insikt!

Det är väldigt svårt att ta till sig hur allting blev! Varje dag finns det saker jag vill berätta för henne, fråga om... Å så kommer den tunga sanningen som ett knytnävslag rakt i nyllet...
Jag KAN inte berätta, fråga eller dela stort som smått längre!
Allt är sagt... Inget kan tilläggas!

Nu e det snart sommar igen... Buskar, träd o blommor slår ut... Det har kommit humlor o myror å allsköns kryp.. Maskrosorna poppar upp överallt...
Allt lever upp... Allt fortsätter som om ingenting hänt... Livet går vidare... Men inuti mig är allting annirlunda..
Min första sommar, utan mamma!

:(

//MK

I mitt nästa liv ska jag direkt efter mjölktänderna skaffa porslinsgarnityr..

Jag ska aldrig börja snusa eller röka..

Jag ska utbilda mig till veterinär..

Bo hemma länge o spara snuskiga mängder med pengar...

Va mer "tjej-tjej" och tycka om fina klänningar...

Få samma barn...

Köpa häst...

Bygga ett stort hus med bamsig hundhård..

Ha snyggaste bilen i "stan"...

Vara gift med Bono... I HANS nästa liv...

Inte äta godis... Bara på lördagar...

Lära mig många fler språk..

Vara pysslig o huslig...

Aldrig gnälla...

Inte hata matte...

Fortsätta va livrädd för spindlar...

Å vara ruskigt äventyrlig, självsäker...

..... Å schnööööögg!

I det här livet fortsätter jag med ett fungerande koncept...

Jag ska äta glass!

Ha en pén kväll!

//MK

Kanske den där helomvändningen jag drömmer om är inom räckhåll nu!
Mina hett efterlängtade "Norgepapper" har ÄNTLIGEN kommit!
Nu gäller det bara å hitta ett jobb åxå!:)
Ett man verkligen vill ha... Helst... Å ett som betalar bra... Ännu hellre!

Kan mycket väl tänka mig att ta en break från äldrevården ett tag o syssla med nåt helt annat...
Men det får bli vad det blir... Bara det ger en go lön så jag kan kravla mig ur den här ekonomisituationen jag hamnat i!

Jaja... Ska använda morgondagens eftermiddag o kväll åt att kolla utbud o efterfrågan... Spännande!:)

Diverse andra förändringar jag drömmer om får komma pö om pö... En sak i taget...Rom byggdes minsann inte på ett par dar!:)

Utöver detta har det långpromenerats idag med fint sällskap av minimus, Helena!
Vi plockade vårblommor och åkte till mammas grav med en bukett helt i hennes smak, och som jag vet hon hade älskat!
Mamma var sån... Gillade det lilla, det enkla...och hon brydde sig aldrig om storslagna saker!
Hon värderade en teckning från barnbarnen låååångt högre än hon nånsin skulle värderat en Picasso!

Klarade besöket lika dåligt som alltid... Det tar cirka 3 minuters abnorm behärskning... Sen brister allt!
Det är en hemsk, overklig känsla... Hennes namn på en gravsten är som ett knytnävslag i magen! Det tar andan ur mig totalt!

Undrar om man någonsin förlikar sig, vänjer sig?
Jag tror inte det!

Vet inte ens om jag vill det!

Önskar alla en skön fredagkväll!

//MK

Något med det värsta jag vet är att bli förlöjligad!
Såklart det spelar roll VEM som tramsar, och på vilken nivå... Men rent generellt blir jag döputt om någon till exempel härmar mig, avbryter mig, tittar på mig uppifrån o ner med ett flin i ansiktet... Eller om någon behandlar mig som jag förväntas inte kunna någonting alls!

Brrrr!!!

Som arbetare i kvinnodominerad branch, händer ju sånt här lite då och då... Å jag tror MÅNGA känner igen sig!
Vi "kärringar" e några baddare på att förminska varandra!
"Kom inte här o tro du är någon"-attityden är markant tydlig på vissa ställen, och fruktansvärt jobbig attvistas runt!

Finns INGET som får mig så ur balans som när det gaddas ihop och spelas upp ett helt drama av hierarkipinkande och revirskvättande!
Larviga jävla brudar!

Nu e jag ju kanske inte den lättaste nöten att knäcka och jag e RELATIVT bekväm med vad jag kan,vill o behärskar...men stackars de som INTE känner så!
Yngre, nyutbildade personer har det nog inte alltför lätt alla gånger!

Det verkar vara väldigt viktigt vem som varit på plats längst!
Sånt som erfarenhet, bredd på kunskap, och upplevelser räknas inte lika högt!

Med detta pekar jag inte diskret på någon av mina arbetsplatser... Vare sig de jag vart på eller där jag är... Jag pekar på dem allihop DIREKT!
Det här larvet finns överallt!
Tror nog grabbar kan vara nog så jävliga på varandra, men det verkar vara på en annan nivå! Mer rakt fram o rakt på..
Den kvinnliga delen av befolkningen beter sig lömskare, mer som ormar!
Baktalar, sprider rykten, skvallrar, fryser ut osv...

Undrar varför det e så?

Å bara som en poängtering...

Jag pekar inte på någon bestämd, jag menar ingen särskild nu..utan det är bara ett snabbt reflekterande över hur vi gummor beter oss mot varandra många ggr... Inte alltid... Men ofta! Man kan till och med se det hos de gamla!

Å poäng nummer två....

JagTRIVS på min nya arbetsplats... Så jag e nog relativt skonad!

Ha en härlig 2:a Maj!

//MK

Något med det värsta jag vet är känslan av att något skall hända!
En gnagande olustkänsla som förföljer en genom dagen... I värsta fall genom flera dagar!

Idag e en sån dag!

Känner mig iaktagen... Bevakad... Ungefär som att nånting bara VÄNTAR på att få slå ner i skallen på mig och få förstöra!
Olustigt te tusen!

Har sen mamma gick bort känt såhär väldigt ofta! Hjälplöst och utsatt läge typ... Brrrr!
Kan inte stressa av eller lägga in en lägre växel, utan hjärnan går på högvarv och målar precis allting i pessimistiskt svart!
Läget e låst... Å allt man gör leder ingen vart... Man kan lägga sig ner o sparka sig trött, det hjälper inte!
Det SKA vara besvärligt, fattigt, tungrott och knökfyllt av ångest! Basta!

Såna här dagar ifrågasätter jag ofta varför man ens bryr sig om att försöka?
Varför jobbar man arslet av sig på alla möjliga och omöjliga tider, när lönen inte räcker till i allafall?
Varför städar man frenetiskt här hemma, när huset e lika jävla skitet igen efter några timmar?
Varför fantiserar man och drömmer om saker som aldrig kommer ske?
Å varför ler och skrattar man, när man egentligen e skitlessen, trött o bara vill sätta sig i ett hörn o tjuta?

Jodå, jag vet!

Jag vet att jag e pessimistisk och negativ... Å jag vet åxå att i jämförelse med mångt o mycket så har jag det så bra, så bra...
Men det skiter jag faktiskt i just nu!
För idag har jag en sunkig känsla av oro... Och en övertygelse om att det inte spelar ett dugg roll vad jag gör...
Det går åt helskotta iaf!

"Sofflägeochskygglappsmoment"!

Goodbye!

//MK