MK om "Min Zack"! <3

Ingenting i hela världen e mer känsligt för "moodchanges" än en hund är...å det är en egenskap som växer sig starkare ju äldre de blir.
De kan nästan känna på sig "innan" nånting stör å ställer till...å deras närvaro och tröst är ovärderlig!
 
Zack hör/känner av mig bums!
 
Han vet alltid när jag håller på att bli ledsen eller stressad....
 
Då lägger han sitt stora huvud på mitt knä...tittar på mig med stora sorgsna ögon...han KRAMAS....han låter mig borra in mig i hans varma päls hur länge som helst...bara står där...finns...är...för mig...
 
Han har varit ett enormt stöd för mig, sen mamma gick bort! Fantastisk pojke!
 
Det slog mig när vi var ute förut, att han fyller 6 år i augusti...6 år..åren går så jäkla fort!
Det tog mig många år att hitta just HONOM....ett letande av Guds like....å så hittade jag den här gule ulltussen!
 
 
Den allra raraste....
 
Kärlek vid första ögonkastet....mitt hjärta smalt!:)
 
Spenderade hans första 2 månader på golvet...kröp runt å busade...satt med honom i mitt knä när han sov...lekte, kelade...
Jag var/är så tvärsåld på den här gangstern..:)
 
Numera sover han på tjockt överkast, vikt i lager på lager, bredvid min säng....å varje natt när jag vaknar och verkligheten biter mig i rumpan..så känner jag efter om han ligger där han ska...det gör han ALLTID...å så ligger jag bara å klappar honom en stund...tills jag tuppar av igen....Trygghet....det e min Zack det!
 
 
 
Än är han relativt ung...men som sagt...åren rusar snabbt fram...å ålderdomen på en hund kommer krypande ganska fort...vid 8-9 börjas det...å jag kan bara säga att det är med FASA och sorg jag vet att han inte kommer finnas hos mig alltid!
Blotta tanken svider rejält...
 
Zack är liksom ett livskapitel för mig...
En kille jag letade efter i dryga 20 år, innan jag hittade å var nöjd...
En milstolpe i mitt liv, då han är släkt med min barndomslabrador...
Vad blir jag utan min Zack?
 
Å nån ny hund e inte ens å fundera på...
Kommer bara jämföra ihjäl mig...
 
Han får avsluta min hundägarkarriär....så ere!
 
 
 
 
 
 
 
 
Min stora, ludna kärlek!
 
*Minnows Zack*
 
Världens finaste Labrador!
 
//MK
 


Kommentarer
Tina

Underbart!!! Får mig nästan att storlipa ju...och själv börja tänka på OM eller rättare sagt NÄR den dagen kommer...hujedanemej :( Min skrutt blir 9 i år men kom inte till oss förrän han var 3, så det är lite samma... Kram på dig

Svar: Gräsligt e det...man får snörp av blotta tanken...vem e man SEN, typ? Man blir ju ett koncept med sin buse....huuuuu!:( Har ju aldrig fått träffa din Buster...fast det e ju inte försent än iofs:) Kramkram
Karin

2013-05-14 @ 20:51:16


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

mks.blogg.se

tankar, funderingar, analyser och åsikter i en enda soppröra!

RSS 2.0