Minns när man började att blogga...det var stort...tror året var 2007 och portalen var Amelias bloggportal!

 

Det var ett annorlunda bloggande...en gemenskap på gott och på ont, och rätt snart kändes det som en egen liten ogenomträngbar community, där man levde ett skyddat bloggliv.

Man lärde känna folk till höger och vänster...man hade favoriter och såna man anammade mindre...men kontentan var en jättestor bloggfamilj, där man ältade, dividerade, tjötade, bråkade och hade rätt allmänt kul!

 

Man var SEDD....och väldigt ofta var man ganska positivt bekräftad!

 

Jag var en ambivalent typ....trivdes rätt ok, men kände allt som oftast att jag ville vidga mina vyer...så jag startade ytterligare en blogg..Nu på bamsiga AB-bloggen...

 

Samma scenario där...man blev ett ganska skojsigt gäng med skrivglada typer. Och oj en sån brokig skara! Människor från Sveriges alla hörn, med olika bakgrunder, etniciteter, åsikter och olika tillhörigheter både vad det anbelangade religion och politik!

Ofta var det rena kaoset i diskussioner och argument....men allra oftast var det en mysig gemenskap där man fick många nya, härliga vänner...

En "speciell" blev man VÄLDIGT go vän med, och denne någon finns i mitt liv än idag...vilket jag e väldigt glad för:) Dock en aning frustrerande, då man viljat så mycket mer än man egentligen vågat! Hå å hej!

 

Kanske man lär sig något å tar tillvara på saker och ting på ett annat vis hädanefter!:)

 

Hur som helst...båda dessa härliga samlingsplatser är idag bara ett minne blott! De lades ner, stängdes av...och våra bloggar försvann ut i etern...å där svävar de säkert runt än...lyckligt ovetande om att ingen numera bryr sig om dem ett dugg!

 

Flyttade över mina alster till det mycket, mycket mer anonyma "Wordpress".....det enda man hörde där inne vart ekot från svunna tider...man kände sig näst intill isolerad innan man hittade "de sina" och fick länkat hit och dit...

Detta funkade ett bra tag egentligen...MEN....har de senaste månaderna känt ett eormt behov av förändring...

Så mycket har hänt...traumatiska saker som satt taggar i själen för evigt...och min gamla blogg speglade mer och mer hur illa jag mått/mår....den blev som en notepad för en mycket skrivglad terapeutbehövande....dystert, obevekligt, upprepande....allt från ljusgrått till svartaste svart...huuuuu!

Jag behövde komma bort från dethär....skapa en förändring, om än så bara genom en sketen liten, obetydlig blogg...

 

Därför har jag den här nu...en re-start....som en "Game Over, try again"!

Här vill jag skriva på ungefär samma vis...om allt och inget....om sånt som betyder något, eller det lilla som inte betyder ett dugg...här har jag förhoppningen att få beskriva ROLIGA saker, nya saker som händer...förändringar till det positiva...förmodligen varvat med det vanliga trista tugget! Men iaf...Här vill jag kunna berätta hur JAG är, när jag INTE är lessen, butter, nere, stressad, deppig, hysterisk, ofokuserad eller bara allmänt dum...kunna dra på smilbanden emellanåt...kunna få tjoa ut att "Nuuuuu minsann, har det hänt nåt jäkligt BRA"!

 

Det verkar väl bra?:)

 

Här e man anonym egentligen...samma eko och samma saknad efter bloggandet som "var"....men med den stora skillnaden att jag valt att "go public" med den...varför ska man gömma sina ord? Eller sina tankar? Jag har inget å dölja eller att skämmas över....så nu fåre bli så här...

Nu har jag känt på det några veckor...och visst...stillsamt, lugnt och lagom....precis som jag vill det ska vara!

Inga stora ovationer, eller heller ilskna diskussioner....bara jag, mitt klotter...å en å annan kommentar:)

Dessutom...det e ruskigt kul att skriva, att berätta, att blogga...det e en ventil lika fungerande som terapi, analyser och annat....man får UR sig, samtidigt som det ger tillbaka på så många andra vis...så ere! :)

 

Må väl!

 

//MK