Funderar en stund på det här med å skriva, och vad man skriver om...min blogg är som en något förenklad dagbok...det handlar till stor del om min vardag och vad som (aldrig) händer i den...ont här, ont där, jobb, mat, saknad, längtan osv...

När jag sitter och småläser i mina egna inlägg, så inser jag med en butter suck...att fy bubblan vad jag e skittråkig!

 

Det är en LUNK...så som otroligt många andra lever åxå, så inget fel i det....men det som kanske roar andra, behöver ju nödvändigtvis INTE roa mig...Det  är "den ena dagen den andra lik".....

 

Kliva ur bingen, hinka kaffe, borsta tänder, dra på kläderna...jobba....eller, vid lediga dagar, gå ut med Zack..sen följer alla dagar ett mönster...äta, skita, sova....å som sagt...det e HELT ok....men kanske inte riktigt hur jag vill det ska se ut, de där sista kvalitétsåren man har kvar, innan ålderdomen nyper en i arlset! 

 

Sen snackar jag inte omvälvande äventyr a´la Jules Verne...men att det nångång hur som haver, kunde få ske nånting som sticker ut litegrann...som "öronmärker" dagar, så man minns dem med ett leende när man sitter på hemmet å gör livet pestigt för de stackars vårdare som ska kliva efter i ens egna fotspår!

 

Mina Norge-planer kan ju bli ett litet avstamp...Något nytt, pirrigt och spännande...

Och jag är rätt nöjd med hur jag vidgat mitt tänk vad det anbelangar just detta...hur jag bestämde mig för att inte alls försöka snika mig så nära Sveriges gräns som möjligt...utan började spåna runt i HELA  Nordens Kuwait!:)

Det har ju gett resultat...å jag känner mig som en 5-åring inför mötet med Farbror Tomten, när jag förstår att jag i princip redan är erbjuden ett jobb....Jösses, typ!

 

Det blir en bra bit att åka...men i gengäld verkar valmöjligheterna nästan oändliga...

 

Nytt folk, nya vänner...nytt ställe...annat land...språk...regler och hujedamej...MEN så pirrigt...på ett skönt vis:)

 

Detta kan ju bli min vändning vad det gäller många saker...lite spänning...lite utmaning...mycket bättre lön, å helt fantastiska förmåner...

Jag ÄR taggad...men samtidigt känns det nästan overkligt, att nåt som e SÅ bra, händer mig!

Småbittert och realistiskt tråktänk!

 

Hur som helst....vi vet alltid vad vi har...men inte vad vi får...å det där enormt nedtryckande citatet har satt alltför många käppar i hjulet för mig...för vem e det som säger att det vi FÅR, inte kna vara låååångt mycket bättre än det vi har eller har haft??

Satsar man aldrig, kan man heller aldrig vinna något...SÅ e det minsann också!

 

Jag är nog redo att ta klivet ut i "ingenting"....ta chansen...satsa på något som kanske inte blir vad jag hoppas och tror, men som KAN bli över all förväntan jättebra...som kan bli SÅ mycket BÄTTRE än vad jag hoppas och tror...

Nån gång ska väl nåt sånt också kunna hända liksom?

 

Är det åtminstone hälften så bra som det beskrivs, så e jag en lyckans ost, å då kan jag minsann skönja stor förändring i både vardagslunk och plånbok!:)

 

Och för att bryta neggo och gnälltrenden en liten stund...så kan jag meddela att jag väljer att se det här på ett positivt och mycket lovande sätt...Det känns som det e dags...och jag e på tur...att FÅ lite tur:)

 

Chockerande optimiskt kanske...men huuuuu, va gött det känns:)

 

NU....ska det handlas te köttfärspaj...typ!

 

Gokväll!

 

//MK