Det spelar ingen roll alls, hur gammal man än blir...å hur mycket erfarenheter man får, har av både ditten och datten... Är man rakt igenom osäker och velig, så kommer det genomlysa hela livet på ett eller annat... Det där att INTE ha "tron på sig själv"....att alltid hitta de där veka punkterna, komplexen...att alltid låta dem lysa igenom som ett "make a stand" om VEM du är som person....kritisera sig själv, förlöjliga göra narr av sin egen person... Utåt kanske man gör det med ett flin och en axelryckning...men inuti gror tvivel och osäkerhet...man är och har alltid varit en clown... Lite djupanalys av mitt eget jag...MIG i ett nötskal....Å så fruktansvärt trött jag är på att nästan jämt bara se mina tillkortakommanden! Alltid på jakt efter förbättring...förändring.... Är det inte håret, frillan...så e det vikten och träning....å är det inte DET så är det mitt hem som ska mäjkåvras totalt.... Och när man får beröm...när det uttalas att man gjort duktiga, bra insatser....ja dåååå ramlar man nästan baklänges.... Undrar varför man e sån? Det där ingår inte i vare sig min uppväxt eller fostran....tvärtom....fick däremot höra att jag var rapp i truten, smart och duktig...även envis, bångstyrig o brötig...men det e smällar man får ta!:) Varför e jag då så sjuuuuukt tvivlande vad det gäller mig och mitt kunnande??? Varför får jag en klump i halsen varje gång fokus riktas mot mig? Tror det kommer bli en nyttig erfarenhet för mig att knega i Norge...låååångt från alla man känner, både på ont och på gott! En nystart...en möjlighet att BARA vara mig...utan clownstämpel, eller vad man nu har samlat på sig för olika stämplar...där ingen vet vem jag VARIT...utan bara vem jag ÄR... Där jag får ta ansvar för det jag vill, gör, kan, vet osv..... Det blir nog bra! Älskar mina "gamla" vänner...ingen nämnd, ingen glömd...men nog kan det vara nyttigt att träffa nytt folk åxå...kliva bort från den upptrampade stigen ett ögonblick och ge sig själv chansen att få vidga sina vyer... Jag ser verkligen fram emot det här...med en klump i magen, det medges...men det ska bli SKOJ....å säkert givande för eventuella bankkonton åxå...vilket ju inte gör saken mindre angenäm:) Nä, nu ska jag inte leka hemmaterapeut för egenbruk längre...utan slänga mig på sofflocket...ta fram mobilen...skicka iväg det där sms´et med frågan jag vart så jäkla rädd för att ställa hela dagen...det som egentligen föranledde till det här jamsiga inlägget....å frågan vars svar jag e urskraj för:) Men OM jag inte ställer den...kommer jag bli kronisk nagelbitare och flippa ur på riktigt:) Man FÅR inte vara så fjortis och livrädd när man e HELA 48 år...det går bara INTE an!:) Stolpskottsvarning på mitt beteende idag...så sant som det e sagt! Osäkerhet e EN sak...men just nu känns det som det börjar urarta till dumhet:) Så...tjingeling och ha en fortsatt najs Onsdagkväll! Ser ni mig inte mer, vet ni att jag inte bara tuggade i mig alla naglarna...utan åt upp hela armeländena!:) //MK