Min första sommar...

Det känns att sommaren e i antåg! Det e ganska ljummet ute, solen skiner... Det luktar hav,tång, tjära o hampetåg överallt...

Första sommaren utan mamms!:(

Minns förra sommaren... Hur man fortfarande på ett näst intill maniskt vis höll fast vid tron o hoppet att allt skulle lösa sig! Hur man envist försökte leva sitt liv så normalt som möjligt... Valde att stänga ute ALLA om och men!
Mamma mådde inte alls bra förra sommarn...
Men hon kämpade på!

Vändningen kom nån gång i Juli...alla planer blev förändrade... Det maniska hoppet bleknade för var dag som gick... Speciellt mammas, tror jag! Hon gav upp lite mer för var dag som gick!

För min del blev det klockrent hur galet man prioriterat saker o ting... Det blev så tydligt hur man BORDE gjort, men i villfarelsen tillåtit sig att blunda för!
Där fanns hon... Min mentor genom livet... Å som genom en fingerknäppning förstog man, att så skulle fallet inte vara så länge till!

En makabert smärtsam insikt!

Det är väldigt svårt att ta till sig hur allting blev! Varje dag finns det saker jag vill berätta för henne, fråga om... Å så kommer den tunga sanningen som ett knytnävslag rakt i nyllet...
Jag KAN inte berätta, fråga eller dela stort som smått längre!
Allt är sagt... Inget kan tilläggas!

Nu e det snart sommar igen... Buskar, träd o blommor slår ut... Det har kommit humlor o myror å allsköns kryp.. Maskrosorna poppar upp överallt...
Allt lever upp... Allt fortsätter som om ingenting hänt... Livet går vidare... Men inuti mig är allting annirlunda..
Min första sommar, utan mamma!

:(

//MK

The Måndag....

Måndag!
 
THE Måndag....
 
Inget godis, ingen glass....ingen cola...
 
Mängders av promenerande och ett ivrigt pepp-tänk...
 
"snartsommarsnartsommarsnartsommar"....osv i all oändlighet!
 
I takt med att godissuget stiger, tuggas det ivrigare och ivrigare på snusen...
 
Tänk.....som man e!
 
Att man kan BLI en sån frenetiskt sockerpundare....
 
Jag blir STRESSAD på allvar när jag slutar äta godis...lite halvhysterisk näst intill....det fattas nåt...å det e MINST lika jobbigt som att sluta röka!
 
Snusa tänker jag ALDRIG lägga av med...det e som en tröstans snuttefilt, på nåt vis...den ligger där den ligger och hjälper mig fokusera LITE på annat än mat/godis/glass/cola/cigg....urk!
Slutar jag med min käre General e jag snart storkund hos Philip Morris igen....för å inte prata om dejtandet med KaramellKungen....Nä...prillan får sitta där den sitter....så ere mä dä!
 
Nu ska vi käka köttbullar här minsann...hemgjorda...med sås och potätta...sen ska jag nog koppla min kravallabbe igen och gå en runda te....det enna känns lite somrigt ute....Bäst å passa på innan nästa Lågtryck dunsar in med full kraft igen!
 
Lite i chocktillstånd e jag...då jag faktiskt har en ledig dag idag...å det regnar inte....inte ens duggregn...å vinden har lugnat ner sig den med...
 
Ur Led e Tiden...
Det har jag alltid sagt, å står vid!
 
Morsning!
//MK
 
 
Höger arm för en sån här.....åhhhhhhhhh!!! :S

I mitt nästa liv....

I mitt nästa liv ska jag direkt efter mjölktänderna skaffa porslinsgarnityr..

Jag ska aldrig börja snusa eller röka..

Jag ska utbilda mig till veterinär..

Bo hemma länge o spara snuskiga mängder med pengar...

Va mer "tjej-tjej" och tycka om fina klänningar...

Få samma barn...

Köpa häst...

Bygga ett stort hus med bamsig hundhård..

Ha snyggaste bilen i "stan"...

Vara gift med Bono... I HANS nästa liv...

Inte äta godis... Bara på lördagar...

Lära mig många fler språk..

Vara pysslig o huslig...

Aldrig gnälla...

Inte hata matte...

Fortsätta va livrädd för spindlar...

Å vara ruskigt äventyrlig, självsäker...

..... Å schnööööögg!

I det här livet fortsätter jag med ett fungerande koncept...

Jag ska äta glass!

Ha en pén kväll!

//MK

Förändringsvinden blåser...

Kanske den där helomvändningen jag drömmer om är inom räckhåll nu!
Mina hett efterlängtade "Norgepapper" har ÄNTLIGEN kommit!
Nu gäller det bara å hitta ett jobb åxå!:)
Ett man verkligen vill ha... Helst... Å ett som betalar bra... Ännu hellre!

Kan mycket väl tänka mig att ta en break från äldrevården ett tag o syssla med nåt helt annat...
Men det får bli vad det blir... Bara det ger en go lön så jag kan kravla mig ur den här ekonomisituationen jag hamnat i!

Jaja... Ska använda morgondagens eftermiddag o kväll åt att kolla utbud o efterfrågan... Spännande!:)

Diverse andra förändringar jag drömmer om får komma pö om pö... En sak i taget...Rom byggdes minsann inte på ett par dar!:)

Utöver detta har det långpromenerats idag med fint sällskap av minimus, Helena!
Vi plockade vårblommor och åkte till mammas grav med en bukett helt i hennes smak, och som jag vet hon hade älskat!
Mamma var sån... Gillade det lilla, det enkla...och hon brydde sig aldrig om storslagna saker!
Hon värderade en teckning från barnbarnen låååångt högre än hon nånsin skulle värderat en Picasso!

Klarade besöket lika dåligt som alltid... Det tar cirka 3 minuters abnorm behärskning... Sen brister allt!
Det är en hemsk, overklig känsla... Hennes namn på en gravsten är som ett knytnävslag i magen! Det tar andan ur mig totalt!

Undrar om man någonsin förlikar sig, vänjer sig?
Jag tror inte det!

Vet inte ens om jag vill det!

Önskar alla en skön fredagkväll!

//MK

Kärringbeteenden...

Något med det värsta jag vet är att bli förlöjligad!
Såklart det spelar roll VEM som tramsar, och på vilken nivå... Men rent generellt blir jag döputt om någon till exempel härmar mig, avbryter mig, tittar på mig uppifrån o ner med ett flin i ansiktet... Eller om någon behandlar mig som jag förväntas inte kunna någonting alls!

Brrrr!!!

Som arbetare i kvinnodominerad branch, händer ju sånt här lite då och då... Å jag tror MÅNGA känner igen sig!
Vi "kärringar" e några baddare på att förminska varandra!
"Kom inte här o tro du är någon"-attityden är markant tydlig på vissa ställen, och fruktansvärt jobbig attvistas runt!

Finns INGET som får mig så ur balans som när det gaddas ihop och spelas upp ett helt drama av hierarkipinkande och revirskvättande!
Larviga jävla brudar!

Nu e jag ju kanske inte den lättaste nöten att knäcka och jag e RELATIVT bekväm med vad jag kan,vill o behärskar...men stackars de som INTE känner så!
Yngre, nyutbildade personer har det nog inte alltför lätt alla gånger!

Det verkar vara väldigt viktigt vem som varit på plats längst!
Sånt som erfarenhet, bredd på kunskap, och upplevelser räknas inte lika högt!

Med detta pekar jag inte diskret på någon av mina arbetsplatser... Vare sig de jag vart på eller där jag är... Jag pekar på dem allihop DIREKT!
Det här larvet finns överallt!
Tror nog grabbar kan vara nog så jävliga på varandra, men det verkar vara på en annan nivå! Mer rakt fram o rakt på..
Den kvinnliga delen av befolkningen beter sig lömskare, mer som ormar!
Baktalar, sprider rykten, skvallrar, fryser ut osv...

Undrar varför det e så?

Å bara som en poängtering...

Jag pekar inte på någon bestämd, jag menar ingen särskild nu..utan det är bara ett snabbt reflekterande över hur vi gummor beter oss mot varandra många ggr... Inte alltid... Men ofta! Man kan till och med se det hos de gamla!

Å poäng nummer två....

JagTRIVS på min nya arbetsplats... Så jag e nog relativt skonad!

Ha en härlig 2:a Maj!

//MK

Superpessimistisk tjöt!

Något med det värsta jag vet är känslan av att något skall hända!
En gnagande olustkänsla som förföljer en genom dagen... I värsta fall genom flera dagar!

Idag e en sån dag!

Känner mig iaktagen... Bevakad... Ungefär som att nånting bara VÄNTAR på att få slå ner i skallen på mig och få förstöra!
Olustigt te tusen!

Har sen mamma gick bort känt såhär väldigt ofta! Hjälplöst och utsatt läge typ... Brrrr!
Kan inte stressa av eller lägga in en lägre växel, utan hjärnan går på högvarv och målar precis allting i pessimistiskt svart!
Läget e låst... Å allt man gör leder ingen vart... Man kan lägga sig ner o sparka sig trött, det hjälper inte!
Det SKA vara besvärligt, fattigt, tungrott och knökfyllt av ångest! Basta!

Såna här dagar ifrågasätter jag ofta varför man ens bryr sig om att försöka?
Varför jobbar man arslet av sig på alla möjliga och omöjliga tider, när lönen inte räcker till i allafall?
Varför städar man frenetiskt här hemma, när huset e lika jävla skitet igen efter några timmar?
Varför fantiserar man och drömmer om saker som aldrig kommer ske?
Å varför ler och skrattar man, när man egentligen e skitlessen, trött o bara vill sätta sig i ett hörn o tjuta?

Jodå, jag vet!

Jag vet att jag e pessimistisk och negativ... Å jag vet åxå att i jämförelse med mångt o mycket så har jag det så bra, så bra...
Men det skiter jag faktiskt i just nu!
För idag har jag en sunkig känsla av oro... Och en övertygelse om att det inte spelar ett dugg roll vad jag gör...
Det går åt helskotta iaf!

"Sofflägeochskygglappsmoment"!

Goodbye!

//MK

Ordningen är återställd!

Äntligen e hon hemma, min Linnéa!:)
Jag och Helena körde till Herrljunga dit hon kom med tåget från Stockholm kl 13 idag!
Stackars tös... På resande fot i över ett dygn, från starten i Tampa, Florida tills hon klev över tröskeln här hemma!

Solbränd o glad... Med ett fantastiskt reseminne i bagaget!:)

Mängders av fina presenter hade hon köpt... Bland mycket annat fint, fick jag ett par nya .. Vita... Converse!:)
Lyckan är stor!:)

Go känsla åxå att vara ledig imorgon med!
Satsar på en riktig slappdag med kåljoxmiddag hos far... Och ett glas rött på kvällen som avslut på 3 dagars skön ledighet!:)

Nu ska vi glo på vampyrer!
Ordningen är återställd!:)
Tjohooo!

//MK

Inget bestseller-inlägg minsann!

Gött utslagen under överkastet i sängen!

Trött o gött bekväm med tanken på att Linnéa kommer från Florida imorgon, å jag o Helena ska åka till Herrljunga å hämta henne på stationen där!
Mysigt att hon kommer hem nu efter en 18-dagars semester där, med sin bästa kompis Paisley! Lyx har de haft åxå, då de bott hos P's mormor som har fint hus med egen pool! Fy för å komma hem till det här vädret! Stackars Linnea!:)
Men ack så skönt för ett längtande modershjärta! :)

Hade egentligen ett helt annat inlägg i åtanke för min gentila blogg denna dag... Men jag e trött o för slö! Bister sanning men så e det!

Nu slöglor jag på tv...kuddar överallt... Zack ligger påsin filt o snarkar, MiniMus ligger här bredvid å läser sin bok... Å ute stormar det likt November! Brrr... Valborg känns avlägset i kylan å vätan!

Dagens höjdpunkt: vart på Torp med Richard o han fick ekiperat sig...

Dagens dipp: grejjat lite med något som gjorde mig så väldigt lessen..

Fast det sista e ju ständigt återkommande numera!

Sôlles ere!

//MK

Ps: dagens inköp! Slagit på stort minsann!;)

En Meningsfull Vardag...

På jobbet igår gled vi flertalet gånger in på ämnet "fritidsaktiviteter"...
Vad man ska hitta på för att hitta SIN ultimata fritid man trivs med och som kan ge en meningsfull vardag trots att man MINST 5 dagar i veckan jobbar så mycket man bara kan!
 
Det är nog jätteviktigt för det allmänna välmåendet, att man värdesätter och använder sina lediga dagar till att göra något man verkligen tycker om och som samtidigt ger kroppen vad den ska ha...
 
Som yberslapp soffpotatis (jag),  så är det nog extra viktigt att man hittar något som rycker upp en ur soffan och strippar av pyjamasen...Något man får anstränga sig lite för att få igång!
Visst...jag knallar jättemycket med Zack och får rört på benen i en ganska stor daglig dos...men det e ju "same old, same old" hela tiden....inte likvärdigt med en såndär aktivitet man BARA gör för att det e kul!
Missförstå mig rätt...jag älskar mina Zack-walkabouts....och att umgås med min hund e minsann inte fyskam, men det e nåt man helt enkelt gör lika naturligt som att ta en dusch, laga middag och bädda sängen...och även om jag INTE gillat det (vilket ju e en jättebonus att jag faktiskt gör), så måste det ju göras iaf...
 
Nä...här pratar jag om nåt som ligger UTANPÅ de dagliga doings man e van vid...nåt man med ett pirr i magen ser fram emot att få göra...
 
...vilket okontrollerat för mig in på en syssla jag brann för i yngre år....
 
RIDA!
 
Jag vill börja rida igen!!
 
Inte strukturerat och planlagt i nån paddock eller manege...utan jag vill nån gång i veckan få kliva upp på hästryggen och klaffsa ut i skogen!
 
Eftersom jag inte suttit på hästryggen på dryga 20 år, så är ju det ultmata önskemålet en snäll, lugn och väldigt sansad fåle...en häst jag tryggt kan kliva upp på, utan att det hela känns som en tuff utmaning med livet som insats... :)
 
 
 
 Får nog fila vidare på den här idén....just nu, i skrivandets stund...förankrad i en stabil skrivbordsstol, iklädd den berömda pyjamasen...så känns det hela som en väldigt lockande tanke...å framför mig ser jag en ridtur i lummig skogsgrönska med kvittrande bofinkssång i öronen, lukten av häst i näsan och en ljum vårbris fläktande i mitt hår...
 
 Verkligheten kanske känns väldigt annorlunda...när man står där med en koloss framför sig som frustar och nervöst trippar...undrande vad sjutton jag flaxar runt benen på den för...Verkligheten kanske skrämmer mig rakt hem och ner i soffan igen...hehe!:)
 
Det e så längesen man grejjade med det här...det e såååå längesen man svingade sig upp i sadeln och fattade tyglarna...det e så enormt längesen man kände sig van och säker på vad man gjorde cirkus 1.60 m ö marken!
Numera ser man det där i ett romantiskt skimmer...kanske att man rent av vilseleder sig själv!
Skulle hur som helst tro, det e något förändrat numera...med en stel kropp, ischias och en såpass kass syn, att man kanske kliver upp på gårdens ko istället för på hästen...
 
Men visst är det väl värt ett försök?
Tanken e som sagt väldigt lockande!:)
 
Får fila vidare på det här...å tills jag kommer fram till huruvida jag skall gå till väga...så fortsätter jag mitt sofflum...med film, filt och/eller en god bok!
 
Ha en härlig Söndag alla!
//MK
 

En dag i taget...

... Så får det vara!

Vissa dagar fyller man till brädden med jobb, sysslor hemma, hundpromenader å allsköns jox! Man stupar när kvällen kommer, tom i hövvet på tankar o full av "trötthet" i kroppen! Man motar bort alla bilder och djupare funderingar, och man tvärvägrar minnen av allehanda slag!

Andra dagar e man precis tvärtom! Man försöker hålla humöret, man försöker tänka på annat... Men det funkar inte alls!

Allt påminner, allt gör ont!

Såna här dagar e det bara fånigt att ens försöka hålla skenet uppe! Det går inte... Å det får bli vad det blir!

7 månader sedan är det idag...

7 månader, och det svider fortfarande lika illa som de allra första dagarna!
Kanske man lärt sig att behärska sig lite... Psykbryten kommer lite mer i skymundan... Men "ontet" sitter där det sitter! En ilsken, svar plåga...

Ingenting är lika roligt... Och hela världen ser lite skev o annorlunda ut!

Så ere!

Jag saknar min bästa vän och tillika världens goaste, bästa mamma!

Nu ska jag gå ut med Zack!

//MK

Man MÅSTE säga HEJ!

Jag har en fasa när jag e ute å går med Zack!
 
"Promenadlimps-tanterna"!
 
Tanter, modell äldre...med minijyckar i snöre...helst då sånt där snöre som man kan förlänga flera kilometer med en enkel knapptryckning!
 
När jag på håll ser en sån tant, så går jag automatiskt in i försvars-mode!
 
Zack väger närmare 40 kilo...han har en tjurnacke och ganska så mycket kraft när han vill eller INTE vill någonting...minijyckarna väger som en smörbytta, å det enda de kan åstadkomma till obehag för ägaren, e ett tjattrande och ett gläffsande....
 
Man möts....jag förbereder försvarstaktik...å så kommer frasen...
 
-Får dom hälsa?
 
SUPERSUCK!
 
Först å främst...eftersom Zack blev biten i valpålder av just en såndär liten hysterisk sak, så e han INTE särskilt förtjust i närkontakten med dem...för det andra...utöver försiktigheten e han grymt nyfiken och småsugen på battalj iaf...å kombon blir ett surr i kopplet som mina armar inte riktigt mäktar med!
 
När man så, vänligt men bestämt, avböjer "hälsandet"....så brukar det uppvisas sura, bittra miner...det muttras om hur fruuuuktansvärt viktigt det e för hundar att få hälsa...att de minsann e flockdjur...å att det e ganska grymt av mig att INTE låta pysarna morsa på varandra!
 
Geeeezuz Christ, liksom...get real!
 
Alla hundar som lever och bor i en familj, HAR sin flock...dvs de andra individerna i familjen....de knattar inte runt i livet och deppar över att de inte ser riktigt likadana ut som övriga familjen...de har sin rang, sin trygghet och sitt liv i den enda flock de känner till....PUNKT!
 
Visst kan det vara kul för jyckar att mötas, slåss, busa och springa...men ALLA hundra har inte samma inställning till detta...å det e väl iaf FAN att det inte kan respekteras av pudelklubben! Detta retar gallan av mig!!
 
Jag tycker det e HELT ok att fråga...men jag tycker väldigt illa om vissa reaktioner! Jag har haft hundar större delen av mitt liv...jag har gått kurser...jag har läst hur mycket hundlitteratur som helst...och JA, jag kollar på Ceasar ibland även om hans metoder inte alltid stämmer överens med mina...så jag VILL inte ha lektion i hundhållning av tantligan...å jag vill inte behöva försvara mig, varför jag INTE vill frottera Zack med andra hundar!
 
Han gillar´t INTE...även om det kliar i honom av nyfikenhet....men han blir stressad och stissig...så nej tack...avstånd och respekt e vad som gäller för mig och min pojke!
 
Frågade en kärring...för JO, hon var elak...å då blir man kärring per automatik...en gång, om hon ränner runt och skakar hand och hälsar på varenda kotte hon ser...varesig hon känner vederbörande eller ej, bara för att de e FOLK....hon blev så arg att hon nästan började spotta syra!:)
 
Något svar fick jag däremot inte...
 
Happ...det om detta...
Nu ere jobb på gång...så ha en pén eftermiddag alla lediga göttegrisar...å alla arbetsamma löneslavar åxå!
 
//MK
 

Förändringar i allmänhet...

Jag e ingen stor fantast av förändringar...
Å jag ogillar starkt förändringar av väl fungerande koncept...
 
Ta bara en sån sak...som förr, när man skulle posta ett brev...då kunde man både få tag på kuvert, frimärke och brevpapper på "POSTEN"....det var solklart vart man gick och betalade räkningar...vart man hämtade paket osv...
 
Idag betalar man räkningarna medelst liten ful dosa, hemma, vid datorn...man köper brevpapper på bokhandeln..(om det ens existerar papper att skriva brev på längre)...och frimärken köper man på Coop...man hämtar paket på Pressbyrån...å frimärken kan man väl få tag på lite överallt...UTOM på Posten...som degraderats från att vara en riktigt fin inrättning en gång i tiden...till att ha blivit ett hål i väggen jämte Systembolaget!
 
Kass förändring! 
 
Förr tog man analoga bilder...pappersfoton...man skickade iväg en liten rulle till nåt fotolabb, exempelvis "Extrafilm" i Tanumshede...man väntade några dagar...sen kom de...36 nya foton att bläddra igenom..glädjas åt eller förfasas över...men där var de...med negativ å allt...Man klippte, klistrade och ibland skrev man vitsiga små kommentarer vid sidan av korten...Man gjorde käcka album som man hade i bokhyllan...snyggt...prydligt...å riktigt socialt emellanåt, när man samlades runt ett album o bläddrade loss!
 
Idag ligger alla foton i samma mediala burk, man använder när man betalar räkningar!
 
Trist förändring...för det mesta!
 
Förr träffades man ute...eller hälsade på....man UMGICKS!
Man var social och hade för det mesta full agenda i saker man ville hitta på...å för det mesta handlade det om att interagera med andra individer "face to face"....det fikades, anordnades trevliga små sammankomster, där både filmtittande och kvällsmatsätande var vanliga aktiviteter...det spelades spel, det dansades osv...
 
Numera träffas man och aktiverar sig med andra via samma mediala burk, man använder när man betalar räkningar...
 
Tråk!
 
Förr dejtade man hej vilt på krogen...det flirtades över bardiskarna, det bjöds på drinkar och det uttalades grymt låga raggningsrepliker, men dock iaf...man SÅG ämnet för sin brinnande låga...
 
Idag går startar man samma apparat man använder när man betalar räkningar....*suck*...
 
Nä...de här förändringarna, som med ett endaste samlingsnamn kallas "Utveckling", tycker nog jag...trots att jag själv är en garvad "räkningsapparats-användare"...är ett typiskt exempel i hur det sabbas väl fungerande koncept, som ersätts med något inte såååå väl genomtänkt...
 
Vi håller på att bli en bunte stillasittande, överviktiga, isolerade, folkskygga, tangentbordshamrande, nätdejtande stolpskott...som inte kan umgås, räkna eller skriva UTAN en skärm och ett tangentbord....spooky!
 
Happ...
 
Avslutar detta stycke dubbelmoral, med att ta ett digitalt foto på min skål med glass...som jag senare kommer lägga ut på både facebook och instagram, så att alla mina vänner världen över...på en å samma gång....kan se hur mysigt jag har det ikväll!
Det gäller å va social...
 
//MK
 
 
 

Kreatur från Underjorden!

Spindlar....
 
2 stycken modell "asäcklig", har marscherat runt på avdelningen där jag jobbat ikväll!
 
Både min kollega och jag, avskyr dessa ludna, illsinta, uträknande fanskap mer än något annat...så kvällen har varit minst sagt intressant!
Det har minst sagt varit en känsla av att vara iaktagen...
 
Jag kan nästan satsa min högra arm på att dessa överbenta jävelskap har full koll på när någon är rädd...att de har en form av skräck-gps, å när den ger utslag, ja då satsar de hela sin själ på operation "Stalking"!
Vart jag än varit, så nog fan har man sett en av dem kila runt på sina spetiga ben...in under bänkar, sängar...in bakom dörrar för att helt försvinna...MEN...e man en fobiker av MIN kaliber, så hör man deras små elaka spindelhjärtan slå där bakom/under....upphetsat och sadistiskt!
 
När man för ett ögonblick släpper fokusen, ja DÅ kilar de fram igen...å lika självklart som att det brinner i helvetet, sätter sig perfekt placerat mellan en själv och flyktvägen....å DÄR kan de sitta i timmar å bara glo!
 
Överheten satte dessa kreatur till världen ENKOM för att irritera mig...det e jag övertygad om!!
 
Utöver detta....
 
Kommer hem från jobbet med grav abstinens...
 
Sjukt sugen på glass...
 
Å det får jag fortsätta vara tills på Torsdag....för lika tom som fysen e på glass, lika tom e plånboken på cash!
Hujedamej!
 
Sicket jordeliv!!
 
//MK
 
 

Gnäll!

De kliar i hela mig när inte grejjer jag VILL ska fungera, fungerar!
I synnerhet när det handlar om grejjer jag inte själv kan dona med, utan konstant måste be om hjälp för å få fixat som jag vill!
Just nu handlar det om den här nya &/%¤#)(/&% bloggjävulen!
 
Jag VILL kunna själv...men alla förbenade HTML-koder å fan å hans moster e inte riktigt vad mitt tålamod klarar av!
Sånt här SKA bara fungera...ungefär som när man skriver manuell dagbok, eller fixa egna fotoalbum medelst sax, lim, pappersfoton och kritor! Det ska bli som man vill .....bums, handlöst, direkt...NU....helst igår!
 
Man har en vision...man ser framför sig hur fint man vill det liksom ska vara...det ska vara fräck och rolig text, många fina bilder...klipp och videoinlägg...musik och så vajdare...det ska INTE behöva klia i hele kroppen av okunskap o ilska...frustrationsutslag som svider...å vanmakt att man e så jäkla korkad att man inte hajjar ett piss av vad 5-åringar idag verkar greppa direkt de får en skärm å ett tangentbord framför sig!
 
Lessamt!
 
Jag SKA få hjälp med eländet...det kommer säkert å bli bra när det e klart...men tills dess sitter den där eländige stressjävulen på min ena axel å påpekar allt som INTE e som jag vill ha det....MORR!
 
Det här gäller bilar åxå, kan tilläggas...
De SKA fungera....man ska kunna tuta å gasa i all evighet utan krångligare åtgärder än vad en tankning kan vara!
Kan åxå säga, att en tankning kan vara nog så jäkla besvärlig...eftersom det e "fifty-fifty" varje gång att komma ihåg vilken sida tanklocket sitter på...att komma ihåg den lilla fåniga knappen man måste trycka på för att få upp tanklocket, samt att INTE glömma läsglajjerna då de verkligen behövs vid alla bensinstationer idag...Det e fett svårt att välja pump och trycka in koden på visa-kortet när man inte ser ett skvatt!
Ogillar skarpt att man inte längre får gå in å betala, utan måste ordna vartenda jota själv...Brrr!!
Fylla på olja å sånt, det gör jag inte....när veteranbilen börjar hacka som en gammal traktor...då lämnas den in...klumpen av seg, klunsig olja tas ur...å nån händig mack-gubbe får fylla på ny olja samtidigt som jag får lyssna på litanian av förmaningar angående hur man EGENTLIGEN sköter om en bil!
 
Tsssss!
 
Bilar SKA rulla....bloggar SKA se ut som jag vill med en gång, direkt...så ere bara!
 
Utöver dagens gorm e jag görtrött...har ont i nacken och e i stort behov av en hel natts sammanhängande sömn...
Sömn SKA fungera...man ska bara lägga huvvet på kudden, å sen SKA man va väck i 8 timmar...å mardrömmar ska man INTE besväras av!
Pronto!
 
Goodbaj!
 
//MK
 

Bara småfunderingar...

Disig Söndag...
Den häringa jäkla våren verkar dröja!
 
Nu spelar det för min del ingen jätteroll, eftersom jag ska jobba hela eftermiddagen/kvällen...men nog börjar man bli rätt less på det här pisstrista vädret!
 
Ser fram emot de där ljumma kvällarna...när man åker ut till Stensjö med grillkorv och fiskespön...När livet känns LITE lättare och luften går att andas utan ansträngning..
Funderade på min dagliga Zackpromenad, hur det sista halvåret sett ut...jag ryser när jag sjunker för djupt ner i tankarna...och kan lugnt säga att jag inte har en susning om hur man klarat av det!
Det blir ett tungsinne emellanåt som känns rent livsfarligt...huuu!
Jag hoppas innerligt att vare sig jag eller någon av mina anhöriga kära, nånsin behöver uppleva nåt liknande igen!
 
Man är nog starkare än man tror...eller så har man en avstängningsknapp "deluxe" inmonterad nånstans i skallen...
Tänk så många gånger man säger till sig själv att "det där klarar jag aldrig"...men så hamnar man i den fruktade situationen...å på något underligt vis tar man sig fram iaf! Inte lyckligt och lätt...men man "truskar" vidare...med ett underligt filter man använder för att slippa tänka, känna, eller se...
 
Det är när filtret tappar kraft, man dippar ner i ett gegg av minnen, bilder, funderingar och skräckscener...Usch ja...sicket år man haft!
 
Så NU e våren högst välkommen...lite sol, värme...lite grönt och blommande...tillfällen att vara ute, göra mysiga saker ihop med de sina...skingra de dystra tankarna..det e verkligen vad man behöver nu!
 
Å visst känns det mitt i den fuktiga dimman, som om den lurar där bakom? När solen orkar fram, känner man att den riktigt värmer...och inte minst de små, trötta krokusarna man ser lite överallt nu, lovar ju bättre tider!
Dessutom....å det e STORT....så såg jag en citronfjäril igår...Å DET tar jag som ett klockrent tecken på en kommande vår/sommar!:)
 
Nu e det middagstajm här...sen ska arbetskläderna på resten av dagen...så Hå och Hej....o ha en härlig avslutning på helgen, vare sig ni jobbar eller ligger på slösidan!:)
 
//MK
 

Tack vare MIG!

Idag kan alla som har den minstaste "tacksamhetsbegåvning", tacka MIG för det helt fantastiskt fina vädret!
 
Jag skulle vart helt ledig idag..men tackade ja till en kvällstur, mest beroende på det pissiga vädret som rått! Duggregn, 50 nyanser av snorgrått, halv orkan och kallt så in i bomben...
 
I samma ögonblick som jag sa JA till att jobba, tvärvände vädret...å SE...nu strålar solen, himlen e blå...en lätt bris förnimms...Så Varsego...det var så lite så!
 
Varsego för Söndag, Måndag och Tisdag åxå....däremot kan ni starkt räkna med dyngväder på Onsdag!
 
*Intebitterintebitterintebitter*!
 
Det var samma när Linnea skulle fraktas till Landvetter förra Fredagen. Då såg vi tillbaka på en torr period av 5 veckors högtryck, ingen nederbörd...rena vägar...fri sikt...
I samma ögonblick vi satte oss i bilen för en skumpig färd till flygplatsen...fredag morgon kl 04:00...så började det snöa!
Bitvis snöade det så mycket att man såg max ett par meter framför sig...kort sagt...snö-O-väder....
Min och Helenas planerade (sen 3 månader tillbaka) heldag i Göteborg med dito mys...bedrevs i pissregn och med dyngsura Converse...
Det här specifika vädret, mina vänner, blev bestämt i samma ögonblick som jag sa JA till att köra Linnea till Landvetter! Till saken hör...att jag HATAR att köra bil i Göteborg...å snön, regnet, slabbet och gegget bidrog inte det minsta till trivselfaktorn!
 
Nästa Tisdag....30/4...ska samma dotter hämtas i Herrljunga, av ingen mindre än mig...
Det lär regna, storma, snöa, hagla, bli tät dimma och tjockt islägg i varenda dike...Eller så kommer Västra Götalands första rejäla jordbävning inträffa...
Bara som ett tips....planera ingen semester denna dag!
 
Hursomhaver....idag jobbar man kväll...så några lediga timmar har jag ju att spendera hur jag vill...så jag börjar helt enkelt med en go långpromenad med min kravallabbe...sen får det bli lite jox av allehanda slag...sånt där som hör till...hänga tvätt, å annat skoj! :S
Kanske, kanske man hinner sitte ute en liten stund...kavla upp jeansen över knäna...å ge de blåvitbleka benen en dos av D-vitamn och osund solbrännestrålning! De ger saj!
 
Ha en pén dag...å till den/de som eventuellt tänder grillen ikväll, å korkar upp en flaska rött...glöm inte sända mig en tanke...djupt indränkt i grav tacksamhet!
 
//MK
 
 
 

Ett kliv i rätt riktning....

Nu är det gjort!
Nu har jag officiellt stängt min gamla blogg...min mentala härdsmälta, min spypåse...min trogne följeslagare i 4 år!
Den får leva kvar i cyberspace...jag tänker inte radera ett ord...däremot känner jag att det e hightime och börja blicka framåt litegrann!
 
Mycket av gegget jag laddat av mig där går fint å sopa under mattan, glömma av liksom...å det som inte kan, får eller ska glömmas...det lever ju kvar i mig iaf.
SÅ....jag gör som många andra...sadlar om min bloggfåle, byter portal, färger, former, fonter...å fan å hans eländiga moster! :)
 
Dessutom...å det här e redigt vågat vill jag lova...har jag tänkt att det här ska få bli en allmän handling..en blogg öppen för den som nu vill glo runt här inne...inga hemlisar, inga djupa "detet o överjaget, libido o Pavlov" utan mer en plats för  vad som faller mig in här och precis nu...ytligt, fnissigt, larvigt eller allvarligt... whatever! Bara skriva för skrivandets skull...och för den aldrig sinande lusten att jiddra och vela! :)
Klotterplank ungefär...passar mig fint, för klottrat har jag gjort hela mitt liv...på och i allt...flickansikten, ögon, hjärtan, hästhuvuden, stjärnor...rena Louvrensamlingarna i varje telefonkatalog jag la vantarna på:)
 
I vår lokaldel kunde man inte skönja många telefonnummer....men man kunde få läsa ett x antal pojknamn, med dito sjutusen hjärtan runt omking...ja jösses...bloggen blir en frigörande revolt...å ett spartänk vad det anbelangar bläck och blyerts...bara en SÅN sak!
 
Jaja...nu ere gjort...gammalt e avslutat, nytt e påbörjat...så får man väl se vart det leder...Det känns iaf som ett litet, litet steg i rätt riktning...å även om det som sagt alltid finns tankar som inte e så glada o kuliga, så behöver de ju inte präntas i det oändliga...å kanske de kan lämna lite plats åt positivare funderingar...
 
Å det e precis DÄR jag befinner mig nu...nytt, ovant, främmande mark....pirrigt, spännande...men ändå med en viss förhoppning att det ska roa mig...å kanske en å annan mer!
 
Ha det gött!
 
MK

mks.blogg.se

tankar, funderingar, analyser och åsikter i en enda soppröra!

RSS 2.0